På västkusten inget nytt

Snön ligger fortfarande kvar. Över påsk var jag hemma i barndomsbygden, där låg snön vit med frasig skare, orörd. Jag och pappa var på fårhusvinden och kollade till lite saker som är mina. Rättade till filten över faneret på den gamla sängen, pillade lite på gamla lådor med babyleksaker. Kom överens om att elda upp den gamla trasiga vävstolen. Jag hittade en ensam kopp med fat från Gustavsbergs serie Salix, jag bar den fösiktigt över gården och packade den i många lager av JP. Hemkommen ringde jag Erik, han tyckte vi skulle vänta med intervju. Inget bra att åka ut till ön när det är snö och slask tyckte han, och det är förstås det viktigaste, vad han tycker. Så nu väntar jag på våren då jag skall åka långt ut i skärgården och lyssna på historier därifrån.

På lördag är det Textival, Göteborgs trevligaste litteraturmässa. Just nu är det en hel del kvar att göra för mig som konstansvarig, det är utan tvekan dagens utmaning att montera Sara Granérs bilder. Vi ville ha stora bilder som man lägger märke till som besökare, det är trots allt en rörig lokal med massor av folk. Så nu skall vi montera ihop flera delar till de vådligt stora bilderna, och vi hoppas innerligt att limmet håller, trästaven räcker, häftpistolen fungerar och höjden blir rätt på den hårda betongväggen. Önska oss Lycka Till.

Möte med Gullspång

Idag snöade det. Först täcktes marken av pudersnö som framåt förmiddagen förvandlades till blask. Till sist fryste alltsammans på och blev till en farlig isgata. Utanför mitt hus går en svagt lutande asfaltsplan som avslutas med en brant stentrappa. Den här svaga lutningen är så pass farlig under isgatetider att jag fantiserar om pensionärsdobbar eller kanske en käpp med dobb för att säkert klara mig oskadd ner på gatan nedanför.

Men igår, då var det söndag och ett förtjusande vårväder. Jag hade ett fantastiskt utställningsmöte med Louise från Gullspång. Vi skulle ses på vattentornets café. Ett utmärkt val, det är alltför sällan man tar sig dit och för mig som mest huserar i Majorna är det trevligt med andra omgivningar. Funkisen i Johanneberg är värd många, många besök. Fler än de jag gör. Fiket i toppen av vattentornet har en ganska trist inredning, mycket svampmålat med doft av 1994. men om man fikar där så ska man naturligtvis blicka utåt. Mot den finaste utsikten i Göteborg. Dagen till ära drack jag champisur flaska med smala sugrör och åt en ostfralla. En ostfralla med segfrasigt skal och mild ost, precis som en ostfralla ska vara på fik.

Louise hade flera uppslag på personer som kunde tänkas passa, och jag hoppas verkligen att det blir så. jag måste höra av mig till Västra Götalandsregionen om senareläggning, jag har för länge sedan insett att den undersökande journalistiska delan av projektet tar längre tid än vad jag först planerat för. För övrigt så går jagkten på lämplig konstnär/formgivare vidare. Just nu kanske inte på högfart, men jag jobbar på det.

det allra allra första inlägget

Jag ska skriva en blogg om processen med kartor, utställningen jag arbetar med. Morgonen har jag tillbringat med att göra en väldigt lyckad pizasallad med spetskål och rostade sesamfrön. jag skall ta med den till henrik och äta med pizzorna jag gjorde igår. Varken pizza eller Pizzasallad har ett dugg med kartutställningen att göra. Men telefonen ringde också. jag har fått napp på min Ö-bo. Nu hoppas jag på snar intervju och en fin, lyckad intervju.

När jag satte igång det här projektet så tog jag inte i beaktning exakt vad det innebär med grävande journalistik. Jag är bra på mycket, men tänkte kanske inte på exakt hur svårt det kan vara att hitta människor, att hitta rätt människor, och få dem att prata.

Utgångsläget och själva kärnan i det här är hemmet, känslorna kring hemmet, funderingarna. Och alla har ju ett hem och en relation till det. Så enkelt tänkte jag, och så enkelt var det nu inte.

Jag har gjort knappt hälften av det totala antalet intervjuer jag behöver, allt i en takt som inte tillgodoser behovet. Det är svårt. Man misslyckas ofta. Jag hoppas på min Ö-bo. Och tackar än en gång för kontakten som gjorde att jag får intervjun.